Här kommer du att kunna läsa om hundar (och även hästar!) som gått ur tiden men som jag minns och vill hedra med att berätta om dem!

Sessan, min ljuvliga hund. Om ni föreställer er en blandning av Kuvasz och Pumi så.....vipps har ni Sessan framför er ! Hon själv var blandras av Stor Pudel och hennes mor var Collie och så sa de Gråspets, vad nu det var för ras. Synd man inte var intresserad av lydnad/bruks på den tiden för lydigare och klokare hund har jag aldrig träffat än Sessan var. Men Pumi ligger inte långt efter !

Inte bara Pumi..........utan även Kuvasz har jag varit ägare till. Wulacnos Laszlo, en genomsnäll hane som tyvärr ej blev så gammal. Han var helt ljuvlig mot andra djur och tog även hand om på bästa vis små människor, barn alltså. Fick ta bort honom på grund av hjärtfel. Även en tik skaffades, Sani kom hon kallas, Wulcanos Vita Wasani. Även hon var mycket snäll och jag hade nästan alltid mina Kuvaszer lösa.

Kulan, tiken som blev 17½ år gammal. Hon är mor till mina gamlingar och var även Bagarsjöns första Pumi tik.

Tjiiiiiii, fick ni alla som trodde Noppe hade hängöron ! Som synes på kortet hade han inte alls det. På den tiden klippte man inte Pumi så mycket som man gör idag. Inte eller på det viset. Här är han rejält nedklippt

Här får jag en kärvänlig puss utav Sani. Inte tog hon någon hänsyn till sin storlek, Sani var en knähund ! Som Pumi gjorde.............gjorde Sani !

Nästa häst blev en Fjording, Glittre. Trots sin lilla kroppshydda, något mullig, kunde denna häst röra sig otroligt fort. Han gjorde det ofta också ! Har aldrig skenat med en häst så ofta som med Glittre. Dels var han rädd för bilar och jag som bor vid en väg, men han lärde sig. Bilarna på vägen, Glittre på gräset ! Han var inte lättriden, fick liksom börja rida in honom igen.Kul hade vi dock på våra turer, alltid något den hästen hittade på. Fick ta bort honom efter en tids kortare sjukdom så Glittre finns inte eller kvar längre.

Stina, en tik Bagarsjöns kennel tog in från Finland. Snacka om kärlek vid första ögonkastet ! Som tur var var det även besvarat också ! Tyvärr hade Stina ett höftledsfel så hon gick ej i avel. Har för mig hon fick ett nytt hem nere i Småland någonstans. Stina var annars en mysig Pumi, kanske inte så vacker utanpå men innanför var hon dess mysigare.

Här är en Borzoi jag bara älskade. Signes tik Tanya, på bilden visad av Arvid Andersén. Tanya var en härlig Borzoi på alla sätt och vis. Tyvärr vet jag inte till 100% om hon bar Signes kennelnamn Ekhaga, men det är mycket möjligt.

Svarte Petter. För denna hund blev jag utelåst från min bil. Fast det var innan han blev född,var och parade hans mor nere i Skåne och hon sprang runt i bilen och lyckades trycka ner varje knapp och min vana trogen satt nycklarna i bilen ! Vid ett sådant tillfälle önskar man faktiskt man varit lagd lite åt det kriminella hållet. Få upp en bildörr utan nycklar, det tog tid. Några futtiga sekunder som de säger på tv blev till minuter, halvtimma, och sedan timmar ! Mer exakt, en halv dag !!! Men upp kom den och tiken blev parad, föddes efter 9 veckor, Svarte Petter, som sedan sändes till Finland.

Här står då tre stycken härliga Ungrare ! Från vänster, liten Tappi som valp i mitten Noppe och till höger Kuvasz tiken Sani. Gäller ju ha koll på vad som händer utanför ! Man vill inte missa något........ eller hur.

Mohas Bjäril. Ägare:Marian Ammentorp, Danmark. Denna tik har också fastnat på näthinnan. Tyckte om hennes creme färg bland annat. Hos Marian hade vi också en trevlig "fest", massor av hundfolk och hundar. Danmark hade det året (1989) en stor hundshow som vi alla var på.

En utav Bagarsjöns första valpträffar. 4 Augusti 1989. Från v. Lillfia med husse sedan matten med hanen Casper, Gull-Britt o Skrållan, jag o Tappi och Valter med Milou.

Alf, Biffen och "farbror"Glenn, tre hanar som bodde ihop och hade kul. Nu är Glenn borta.

Arbetsmyrans Aktive Alf. ägare Solvejg Jensén.

"Eira", Kjellberget´s Etna G´ladiator

Våran busiga Lova står stilla för ett foto. På kortet 7 månader.

Diezel fostrar valpen Michellin här

Diezel och Michellin

Några år senare kom då Borzoi in i mitt liv. Trevlig ras det också. Podruga blev min egna tik, utställd mycket sparsamt. Kommer inte ens ihåg vad hon fick. När Podruga gick ur tiden tyckte jag Borzoierna blivit så små att en ny sådan var inte att tänka på. Men nu kan jag gott tänka mig en ! De har blivit stora och ståtliga, vackra se på och roliga lära känna. Inte alls så svåra som folk tror på grund de är vinthundar.

Det översta foto älskar jag bara! Stor Kuvasz och liten Kuvasz. Till Laszlo drogs alla hundar, framför allt valpar.

Vem minns inte Pecca, Kilvan Primas? Inger Svärds (Bagarsjöns) första Pumi. En härlig hane som hade många framgångar. Han är också far till mina gamlingar Tappi och Mille.

Ett fotografi på Rocco, som han kom att kallas i Finland. Kennel Kilvan importerade honom, han kom att bli en utav de första hanarna som användes flitigt i avel. Korrekta namnet är Csilleberci Gazsi Rocco INT & NORD u CH samt UNGCH & TJEKCH var hans titlar. Rocco var mina klara favorit utav Marijettas dåvarande 2 avleshanar. (Sziki Ijjasz var den andra). Rocco var även farfar till min första Pumihane Noppe.

Har inte bara pysslat med hundar utan även lite hästar. Jag på Marizols hästrygg. Den hästen var det flickor här hemma som hade hyrt över sommaren, när den kom skrek alla skicka tillbaks hästen fy vad hemsk hon är. Jag låg och solade men blev så nyfiken på den här "hemska" hästen att jag var tvungen gå upp och titta på den. Snacka om kärlek !! Både jag och Marizol fann varandra direkt. Flickorna som skulle haft henne kunde inte tränsa henne inte ens lägga på sadeln, då for hon omkring faktiskt. När jag gjorde det, inga problem alls. Tyvärr omkom hon i magomvridning. Strax innan var det bestämt jag skulle köpa loss henne.Fick i alla fall några fina år ihop.

Till de mer ovanliga djuren tillhör då Kråkan ! Kråkan var precis som det låter, en Kråka. Aldrig sett denna fågel flyga. Hon blev tam och kom direkt när man ropade Kråkan. Dessutom hade hon alltid en följeslagare, den däremot blev aldrig lika tam. Mina Pumi lärde sig också fort känna igen Kråkan och det var absolut förbjudet jaga den fågel. Annars var det allt roligt springa efter fåglar som landade här hemma. På den tiden hade vi dessutom massor av fåglar, här visste de fanns mat ! Varje morgon rusade hundarna ut och tittade efter Kråkan, sen kom de lika fort tillbaks till mig, för att skvallra kanske, Kråkan är här! Fast jag tror det berodde mest på Kråkans mat de ville åt. Ansågs väl hon fick bättre än dom, nötfärs bland annat. En morgon kom de inte, jag ropade, inga hundar kom, när jag gick ut kom då Mille tillbaka, han slokade med svansen vilket den hunden nästan aldrig gör, tikarna stod kvar och tittade på Kråkan som låg helt orörlig, hon var borta (död). Pratade med en man som hjälper våra vilda djur och han trodde förmodligen en Hök eller Falk skrämt ihjäl henne. Kråkan var även tillsammans med hundarna på altan, så även med dom blev hon relativt tam.

När Laszlo fanns var jag även dagmatte åt Fatima, rasen var en Golden Retriever. De två hade verkligen kul ihop. Laszlo kunde till och med gå hem till Fatima och hämta henne, "knacka" försiktigt med tassen på deras dörr. Ägarna till Fatima visste han var på väg för det såg dom på sin hund som for omkring inne med racerfart ! Tyvärr så omkom Fatima i en eldsvåda.(Dog av rökutvecklingen) Laszlo gav sig inte förrän vi visade honom Fatima, då slutade han gå dit. De nya Goldiserna de skaffade var inte alls lika roliga enligt honom.

Mysopans Proppen Urban, var en hane jag träffade på en utställning. Blev mycket förtjust i honom. Hade gärna tagit honom (direkt) om bara ägarna sagt något den gången. Tyvärr så tog de bort honom vad jag förstod senare på uppfödaren. Han var inte svår, bara missförstådd. Tror inte det var ovanligt på den tiden att våra Ungerska hundar var missförstådda. Hundarna är smarta och många ägare klarade inte av sina djur, tyvärr. Den bistra sanningen.

Inger och Pecca. Första gången jag träffade Inger Svärd var på en FUR-utställning. Tyckte rent ut sagt hon var "helknäpp" !! Varför undrar ni säkert då ? Jo, hon hade helt klart snyggaste Pumin och så ställde hon inte ut, för hon vågade inte !!! Jo då, ni läste rätt. Alla är vi barn i början ! Likaså var Inger. Men hon ändrade sig och Pecca ställdes flitigt senare och vann mycket. Men visst är han fin på fotot. Har även ändrat inställning till Inger.............. hon är inte mer helknasig än jag ! Vi umgås än och har roligt ihop. Kanske tycker vi inte alltid lika men med en bra vän/kompis ska man inte behöva det. Man ska kunna säga vad man vill (nästan) och ändå respektera varandra, vilket vi gör. Många är folken under årens lopp som säkert trott nu är dom ovänner men icke som icke, vi är som sagt vänner och dessutom bra vänner.

Som stor gör liten ! Men tittar ni noga ser ni att liten Tappi ej har framtassarna längst ut på muren som Noppe har. Men härma måste man göra om man Pumi är !

Skorpan. En utav Lissys tikar. Hon var en rolig Pumi ju mer man klappade händer ju högre lyfte hon sina framben. Var som hon själv ville klappa med !

SuCH Borgarmarkens Well-Spoken Copia "Gaia" Snällaste Pumi jag vet. Hon var också en mycket god mor åt de kullar hon hade. Ledartiken här hemma, på den tiden var allt lugnt och stilla. Räckte Gaia tittade på dem andra så blev det lugnt. Gaia var en Pumi man aldrig behövde höja rösten till eller upprepa sig. Hade bara hon funnits här så hade man inte märkt man varit djurägare ! Hon var allt förutom kanske en riktig utställningstjärna ! Fast det ska tilläggas, BIR med konkurans tog hon med.

Biffen, Glenn, Okkie och Diezel goda vänner alla. Två utav de borta nu, Glenn och Diezel

Två tjusiga pumi-damer; Eira o Cleo. Från Kjellbergets kennel

Eifoszan Csafra Cherubim, kallas Mira. På fotot 4½ månad.

Zing i helfigur och stilla!

Diezel och Okkie, Bästa vänner i snön!

Chino med lillasyster Gaia, Solveigs favoritschäfrar!!