Till Minne för Diezel, Tappi och Mille
Diezel
Till minne av Diezel.
Den 13 dec. 2004 fick Diezel somna in.
Hon blev akut sämre, fick komma till Slöinge djursjukhus omgående.
Dropp o smärtlindring sattes in direkt, senare på dagen sövdes hon och då konstaterades det att käkbenet höll på ge sig. Tumör av något slag.
I somras fick hon plötsligt näsblod, inte så mycket men ändå. Koll gjordes och inget hittades.
För cirka 3 veckor sedan blev det på nytt näsblod, (enbart vänster näsborre) akut till veterinär, fullständig blodstatus togs, allt ok, sövdes och näsborre kollades noga. Det enda som de kunde se var en förträngning + mycket slem som var blodblandat. Penicillin och Rimadyl i 10 dagar. Diezel blev mycket bättre igen. Skulle ta om vaccination bad då vår veterinär ta en extra koll på henne, när vi öppnade munnen att jag inte svimma, stor "böld" över P1-an. Den var där inte dagen före. Hon fick lugnande så togs den bort. Nytt penicillin och även kortison denna gång. Detta var 7 dec.
Bättre, lekte och åt pellets utan problem. Visst var hon lite låg, men ändå, däremot tyckte jag hon blev smalare trots samma mängd mat. Jobbade helgen, söndag vakna jag av hon skrek till o trilla ihop. Försökte få tag i någon veterinär men svaret på Blå Stjärna i Göteborg var, tänder ser vi inte som akut ni kan komma men vi gör inget. Jag blev stumm.
(Slöinge stänger kl 21.00) Rätt som det var blev hon "piggare". Åkte o jobba och den natten segade sig fram.
Kurth var snäll och sov här med hundarna. På morgonen sprang Diezel med de andra som vanligt. Men jag såg när jag kom hem hon gick på snedden, liksom vinglade fram.
Körde då ner till Slöinge.Hem igen och inväntade telefonbesked. Så då åter ner, den här gången kändes det långt att köra.
Hon fick somna in i knät på mig. Hon har inte ont längre.
Diezel, denna hund som vann nästan allas hjärta om man inte bara såg utsidan. Snäll, älskade alla, underbar mot djur.
Som hon tog hand om alla valpar som hälsade på och jag även hade.
Nu springer hon fritt utan smärtor på andra sidan regnbågsbron.
Full fart fram, kroppen lyser styrka, tvärvändning, å så tillbaka. Ögonen som blänker till precis framför en å säger, var jag duktig nu matte. Ja min ängel du var duktig nu med som så alla andra gånger.
Saknaden kommer vara total för oss som levde med dig, lärde känna dig, du snälla snälla hund som aldrig gjorde något illa. Du bara fanns, i soffan, du kom snabbt upp tittade o slängde huvudet på mitt bröst eller axel, tryckte dig intill o sa här är jag klappa mig.
Och det gjorde man. Gick inte låta bli. För dom du inte kände blev du en speciell hund efter en liten stund och samma fråga, är hon alltid så här rar o kärvänlig. Svar ja. Mot andra djur, vad säga, klok, snäll, undvek bråk genom bara titta genom bara finnas till. Du snälla kloka hund, du hade behövts här hemma så väl.
Spring nu fritt, spring över kullar berg ängar var du vill, i minnet du kommer finnas kvar i resten av mina dar.
Diezel ,denna genomsnälla hund. Saknar henne än.
Tappi
Sista bilden på Tappi, hon fick somna in 14 Augusti 2004
Mille
Bagarsjöns Akaratos Alom
Bagarsjöns Akaratos Alom, Milou, Mille, lånehunden som fick stanna många år hos mig och blev en kär familje- medlem.
Mille som jag oftast kallade honom var till färgen creme, ljus creme, många tog honom för vit.
Mille var 4½ år när han kom till mig och nästan 17 år när han gick bort, mer 16 år och 8 månader.
Han var kullbror till min Tappi och de två var som ler o långhalm i vått o torrt.
Mille avgudade sin syster och hon var som tjejer är, lite småfräck mot han.
Mille var en mycket behaglig hund, lugn och balanserad.
Stressade så gott som aldrig upp sig över något.
Umgicks lätt med andra hanar utan problem, den enda hanen som han var sur på rejält var Tappis son Lovin. Men var Tappi med så var det inte lönt någon försökte säga till Lovin, det skötte hon galant själv! Likaså var det om Lovin skulle säga till Mille, absolut lönlöst när hon var där. De kunde umgås inne med ett kompostgaller mellan sig, inte ett morr eller något gruffs, de två visste var de hade varandra och accepterade det till fullo.
Mille var rolig jobba med, han var läraktig, precis som Pumi är.
När han blev gammal fick han ett lättare blåsljud på hjärtat som hundar antingen föds med eller brukar få runt 7-års åldern, Mille var närmre 14 när han fick det. Eftersom han hade åldern mot sig fick han också medicin mot det.
Tyvärr var han monorchid, en testikel, så han kunde aldrig ställas ut i officiella sammanhang. På inofficiella gick han dock förbi championhanar! Snygg var han med andra ord.
Nu leker han utan ha problem med något på andra sidan regnbågsbron.
Tack för alla fina år Milou.
Och tack Inger för jag fick ta honom.
Ett utav de sista fotona på Mille, han somnade in 4 Februari 2005
SuCH Bagarsjöns Annetaps Cula Cåpia ,
"Tappi" var en pigg dam som nådde en hög ålder, fyllde 16 i juni 2004. Tappi har alltid varit bestämd i sina åsikter om saker och ting, men mycket roligt har vi haft under årens lopp !!
Tappi har en del grupplaceringar under årens lopp,
20/10-1990 Torslanda SSD.v grupp 5 för Gunnel Holm
12/4 -1992 Helsingborg SSD:s grupp 3 för Elina Tan-H.
30/8 - 1992 Ljungby SSD:s grupp 3 för Erna Ljungefeldt
18/4 - 1993 Helsingborg SSD:s grupp 2 för Moa Persson
16/4 - 1994 Landvetter SSD:v grupp 5 för Ulla Eriksson
4/5 - 1996 FUR BIS 3 Veteran för Peter Hüdak
7/9 - 1996 Uddeholm SSD grupp 3 för Kenneth Edh
och även BIS 4 Veteran för Leif Ragnar Hjort
29/6 - 1997 Borås SKK grupp 4 för Miroslaw Redlecki
19/4 - 1998 Helsingborg SSD:s BIS 3 Veteran för Ann Arch
7/1 - 2001 Göteborg SKK Veteran BIS 3 för Ann Arch
Var en del utav Tappis meriter inom utställnings karriären.
Senaste kommentarer
05.01 | 13:22
Hej köper en pumi är utbildad hundinstruntör
29.09 | 11:03
Är så nyfiken på denna ras. Undrar om den skulle passa som besöks och terapihund?